f.ö stal hon mitt hjärta

vackra ord är svårt att uttrycka på ens ett och halva språk, engelskan.
jag menar svenska ska ju vara mitt första men efter 1 och en halv månad i england och london så känns engelskan
som minst mitt första och en halva språk.
nu är jag i svearike för en 8 dagars visit
men saknar att prata engelska redan efter ett par dagar utanför london.
i lördags dansade jag mig svettig till 90 tals musik med ett gäng fina människor som jag hemskt glad över fortfarande är klassiferade som vänner.
under den kvällen som var en rejält emotionell och som avrundades i paulines trygga famn med hemskt våta kinder så träffade jag på en kandensisk brud som jobbade som engelsk lärare i örebro och som precis flyttat hit. både hon och jag var otroligt tacksamma att ha någon att prata engelska ordentligt med. jag och hon lurade ett par människor att jag var born and breed i londy och det var fabulöst kul.