söker jobb, blir förvirrad över de norska orden. min dagbok är fullskriven och mina tankar klibbar fast på min kropp när jag försöker hitta en väg att tänka, organisera, anordna, strukturera mina önskningar, mål, meningar med mitt nyblivna oslo liv. idag har jag varit vaken i en och en halv timme, vilket känns som ett år men jag är fortfarande nyvaken. jag tror att det är för att jag lyssnat på samma låt minst 10 gånger i rad nu, varfördårå för att det känns som att jag är på väg att hitta nåt när jag lyssnar på den.
blibbet i början är perfekt.låttexten bränner i pannan när man hör den sjungas hest framviskande av både en bryd och en krab som jag föreställer mig ser ut på ett alldeles speciellt vis. två stycken som hör i hop på något slags dysfunktionellt-konstnärligt-röka alldeles för många ciggaretter på golvet och blåsa all rök mot taket tills man ligger i en overklig dimma och måste öppna fönstret och släppa in vintern fast att ens nakna tår blir kalla- vis. och en raspig lp skiva hoppar lite melankoliskt varje varv och stereon gör inte ljudet rättvist men det gör ingenting alls. inte ens att nattkylan får det att ryka från min mun utan det är okej att dina varma händer finns där och stryker mig över pannan som är kallsvettig av framtids angst. hur ska allt lösa sig? och människor kallar mig modig, varför känner jag mig då som en rädd liten skrämd kanin inuti?
och jag önskar att den där sängen där jag kan värma nosen, sängen där en pojke med ett farligt leende och en vass mustasch bor, inte skulle ligga så overkligt nära och ändå tusen mil bort.
söker efter billiga kollektiv med likasinnade själar i och trägolv.
vill inte bli kär men kanske har ett fjärilshåv fylld till bredden.
och en pirrande känsla i magtrakten som jag vill strypa.
jag har nog aldrig varit så spretig och målinriktad på samma gång.
skriver allt lika spretigt, precis såsom mina tankar hoppar.
kanske löser sig allt bara jag köper en ny anteckningsbok,
tar mig upp ur oslos mjukaste säng, tar av mig den stickande pippitröjan, de randiga knästrumporna och hjärt långkalsongerna och går ut i tidiga vårsolens ljus. kanske har den redan hunnit sluta lysa?
ja han pojken med det farliga leendet, han har lovat att visa mig en hemlig grotta i centrala oslo. en annan än finare pojke med världens gladaste ansikte och härligaste skratt har lovat låna mig en cykel. en fin jonni har lovat mig en mjuk säng, mys och bad i jacuzzin så länge jag behöver. oslo kan nog bli fint. finare än vad jag anat.
goo oh oslo goohoo oslo.
