nu har flyttlasset gått från allas våran biskops-arnö till sket lindesberg.
hemstaden förknippad med aningen många jobbiga saker. men också ett fåtal alldeles underbara vänner. och numera ett prima arbete som dessutom sköts tillsammans med en av dessa fåtal underbara vänner, pauliebaulie.
att säga hej då har nog aldrig varit så svårt, hjärtesorg i magtrakten, svidande ögon och en stickande känsla i hela kroppen att det här är felfelfel.
varför ska man skiljas ifrån alla fina godingar ekologer.
ja, vi borde skaffa oss ett hus, på landet utanför uppsala.
ett stort hus där man måste dela rum två och två för att alla ska få plats.
där det alltid är någon som är i fart att baka vridna baugetter. där musiken aldrig tystnar. där skrattkramperna i magen kommer oräkneligt många gånger om dagen.
där det alltid finns någon att strosa i naturen med, få bamsekramar av och spoona med om natten när man blir alltför ensam.
ett stort hus med gamla fönster som vi kan sitta och läsa böcker i medans vi sippar på vårt organico presskaffe. där det finns sköna fotöljer som vi kan sitta bekvämt i under våra facebook lan. där det finns stora garderober fyllda med garn.
ett hus fullt med vettiga människor. de finaste klasskompisarna jag nånsin haft.
kärlek till er.
det är en synd och skam att sverige är ett sådant avlångt land.
