just nu vill jag bara sitta precis så.
på trappan till stallet med en halvfylld bag in box och en ciggarett i den ena handen.
förväntansfylld, jävligt pågång och het.
istället tänker jag destruktiva tankar,
längtar efter någonting som är hela 3 veckor bort.
fantiserar om indien och allt för lite här är fest. för det här är lindesberg.
mest av allt är det tragiskt, för att allt är självvalt.
och framförallt: jag får skylla mig själv.

mest lyssnar jag sönder noah and the whales skiva och låten 2 atoms in a molecule.
"Last night, I had a dream
We were inseparably entwined
Like a piece of rope made out of two pieces of vine
Held together, holding each other
With no one else in mind
Like two atoms in a molecule
Inseparably combined

But then I woke from the dream
To realise I was alone
A tragic event, I must admit
But let's not be overblown
I'm gonna try to ride a love song
Just a sad, pathetic moan
And maybe I just need change
Maybe I just need a new cologne

But now I look at love
Like being stabbed in the heart
You torture each other from day to day
And then one day you part
Most of the time it's misery
But there's some joy at the start
And for that, I'd say it's worth it
Just as you play the shortest sharp on me

And if love is just a game
Then how come it's no fun?
If love is just a game
How come I've never won?
I guess maybe it's possible I might be playing it wrong
And that's why every time I roll the dice
I always come undone"