jag är:
chipsig.
bakismagad.
nöjd med gårdagskvällen.


jag är sugen på:
mer brännsårs knän
festival
india
ön
dans
folköl hos pijey
obscen snack med pidiz
<-- julaftons häng med kalle

stjärnfall och vinterkyssar

memorylane.

julaftons morgon.
planerna ser ut som följande.
promenix i någon slags nysnö. jippie.
överraskningskrej till ewe ska inhandlas.
okey let's kick it.

Ensam optimist

okej people. jag tänkte ju då såhär när jag kom hem,
alla mina kompisar har glömt bort mig.
fanimej som prioriterat bort kompisar för en nedrans pojkvän.
fanimej som har blivit ett sånt självupptaget svin.
men sen upptäckte jag att jag faktiskt har en del kompisar utanför den isolerade ön.
hallelujamoment
efter ett desperado psykbryt hälsning hos mr.kex, en te&scones plus för många ciggaretter kväll hos pidiz, kvällsmys och promenix med deg och kexen, samtal ifrån min personliga lokal kändis polare pj, catch-up fika med milli och stora planer på fest med carro på juldagen tillsammans med pidiz och ewe
- så känns singellivet rätt värt.

andra plus att inte ha en egen hamster(okej! pojkvän):
$-sova själv,ingen som tacklar en i sömnen eller snarkar i ens öra
$-inga trista artighets fikor eller släktmiddagar
$-massor med sticktid!
$-massa tid att laga vegansk julmat
$-man kan hänga med kompisar utan dåligt samvete
$-slippa se men inte röra
(nåväl,inte för att jag tidigare fullt levt efter den filosofin)

dock finns det ett fett minus som gör allting ganska ovärt,
jag har blitt utan bästa kompis.

just nu vill jag bara sitta precis så.
på trappan till stallet med en halvfylld bag in box och en ciggarett i den ena handen.
förväntansfylld, jävligt pågång och het.
istället tänker jag destruktiva tankar,
längtar efter någonting som är hela 3 veckor bort.
fantiserar om indien och allt för lite här är fest. för det här är lindesberg.
mest av allt är det tragiskt, för att allt är självvalt.
och framförallt: jag får skylla mig själv.

mest lyssnar jag sönder noah and the whales skiva och låten 2 atoms in a molecule.
"Last night, I had a dream
We were inseparably entwined
Like a piece of rope made out of two pieces of vine
Held together, holding each other
With no one else in mind
Like two atoms in a molecule
Inseparably combined

But then I woke from the dream
To realise I was alone
A tragic event, I must admit
But let's not be overblown
I'm gonna try to ride a love song
Just a sad, pathetic moan
And maybe I just need change
Maybe I just need a new cologne

But now I look at love
Like being stabbed in the heart
You torture each other from day to day
And then one day you part
Most of the time it's misery
But there's some joy at the start
And for that, I'd say it's worth it
Just as you play the shortest sharp on me

And if love is just a game
Then how come it's no fun?
If love is just a game
How come I've never won?
I guess maybe it's possible I might be playing it wrong
And that's why every time I roll the dice
I always come undone"